6. Familjerna växer och lever tillsammans runt Gettorget

Syskonen skiftar arvet samtidigt som Anders och Ester köper ut Erik och Egnar från hemmanet

Efter att ha gjort bouppteckningen efter Andrea går de fyra kvarvarande vidare genom att skifta arvet. Syskonen ärver ¼ var av hemmanet som värderades till 17 900: – vilket motsvarar drygt 550 000: – i dagens pengavärde. I juni 1930 blir de fyra överens om att Anders och Ester köper ut Erik och Egnar. Efter det äger alltså Anders och Ester ½ var av Kärfsta 5 och Källsta 2 som de väljer att sämjedela. Det betydde att man kom överens om hur en delning skulle se ut av tomterna runt husen, åkermarken och skogen. Skogsskiftena delades på längden utan tydlig rågång. På Gettorget delades marken vid en gårdsinfart som går mellan Anders respektive Esters och Hilders lagård.

Alla fyra syskonen blir kvar runt Gettorget och även de andra vid sidan av Ester bildar familj

I samma veva som arvskiftet och utköpet blir klart i juni 1930 gifter sig den då 28 åriga Andersmed 18-åriga Anna Selina Decker, född i Torp men boende i Sundsvall. Samma år i december föds deras första barn – Ann-Britt. Familjen bosätter sig i föräldrahuset. 

1931 har Egnar blivit 20 år och det är dags för honom att göra sin plikt i det militära. Även han hamnar i Östersund. När han kommer hem till Gettorget bestämmer han sig för att eller kanske dyker bara chansen upp att bli snickare. Han får gå som snickarlärling hos Gottard Eriksson som bodde i närheten av EFS på vägen runt berget. Einar, som han nu börjat skriva sitt namn, träffar sin blivande fru Frideborg och när Einar är 25 år hyr dom in sig på övervåningen hos Ester och Hilder, gifter sig och får sitt första barn Einy 1936.

Erik verkar aldrig ha varit intresserad av att utbilda sig. Erik levde ett lugnt liv och förstod inte varför man skull jaga efter mer hela tiden. Ester kände för sin lillebror och efter att Einar och Erik köpts ut från hemmanet lät hon honom bygga ett litet hus på hennes tomt på andra sidan byvägen mittemot Ester och Hilder. Där flyttade han in med sin fru Stina.

Syskonen Wiklunds familjer växte under 1930 och 1940-talet familjerna så att man till slut var åtta flickor men Thure blev ensam grabb

Efter Anders och Anna fått sin första dotter Ann-Britt 1930 jobbar Anders på som elektriker. På gården har de också djur som ska skötas. Under 1940-talet får Anders och Anna ytterligare tre döttrar Gunnel, Monika och Margareta.

Einar och Frideborg bodde på övervåningen hos Johanssons i 5 år. 1941 köpte de ett eget hus ett par hundra meter söderut mot skolan. Senare under 1940-talet fick även Einar och Frideborg tre döttrar till – Ann-Marie, Karin och Gunilla.

Erik och Stina fick aldrig några barn. Erik försörjde sig och Stina genom dagsverken, slipade sågar och fick lite betalt för det. Snickrade fågelbord och lite annat och sålde. Ja dom fick det att gå ihop på något sätt. Dom levde billigt i sitt lilla hus. Kök och en liten kammare på undervåningen. Kombinerat torrdass, vedbod och liten snickarverkstad till vänster om huset. 

På somrarna levde man fäboliv på Nyåsen eller ett lite enklare liv i sommarstugorna på gården

På Nyåsen, längst norrut på skogsskiftena, låg några av Edebornas fäbodar. Där var sommarvistet för Wiklundarna, Per Jons, Israelssons och Olle Petters. De som skulle leva på fäboden gick iväg innan midsommar med kor, grisar, får och getter. Hästarna fick dra vagnarna med allt som skulle med. Man gick uppför Långtå till Edebovägen, passerade Sågsvedjan och kämpade uppför Långbacken innan det bar rejält nerför mot den fina Edebosjön med sina 11 holmar. Kanske tog man en välförtjänt matrast och ett dopp där eller så traskade man vidare ett par kilometer till den lång-grunda Norrsjön med sin fina sandbotten. Efter Norrsjön var det bara uppför så de sista kilometrarna måste ha tagit på krafterna. Belöningen fick man när man kom fram till de fina bostugorna med sina ängar, fjös och bodar. 

På bilden ser vi bopigan Elin Ullberg och hennes man Nils

Vilka av Wiklundarna som gick med och levde fäbodliv kanske varierade mellan åren men säkert är att Hilda Johansson var med som bopiga varje år. Så länge hennes man Pelle levde var också han med men han gick bort i tidig ålder. Man hade fullt upp och de blev långa dagar med handmjölkning, ystning och att koka mesost över öppen eld. På kvällarna gällde det att samla in djuren. Långa och arbetsamma dagar men samtidigt en uppskattad frihet för många.

Hemma på Gettorget var somrarna något helt annat än resten av året. Ute på gården hade man sommarstugor. Så var det hos Anders och Anna, Einar och Frideborg och också hos Ester och Hilder. Man flyttade ut till midsommar när fäbodfolket och de fyrbenta givit sig av och levde kvar till hösten nalkades och djuren var tillbaks på gården. I sommarstugan levde man ett lite enklare liv på mindre yta. Hemma på gården fanns kanske bara hönsen kvar att ge mat och hålla kolla på.

Fäbodsomrarna var aktiva till i början av 1960-talet då Einar och Frideborgs döttrar, var med som de sista bopigorna på Nyåsen. 

Därefter blev Nyåsen ett trevligt utflyktsmål. Man satt på bron eller på ängen, drack medhavt kaffe och saft till hembakt. Idag är tyvärr flera av stugorna förfallna medan några används som enkla sommarstugor.

Thure växer upp till en allkonstnär under Ester och Hilders vingar

Thure var APWs och Annas första barnbarn och det enda som dom fick träffa. Ann-Britt, Anders äldsta flicka, föddes ju inte förrän 1930 och då var dom båda borta.

Thure gick i småskolan och sin 6-åriga folkskola i Ede skola. Det fanns inte så många lekkamrater bland grannarna men han hade en bästa kompis, Jonas Jonsson som han gjorde mycket kul och bus med. Dom lekte mycket ner mot och i bäcken en bit neråt Viskan. Där fanns också byns tvättstuga byggd över bäcken så det gick att stå inne och skölja direkt i den lite uppdämda bäcken. Andra kompisar var Nisse Lundgren och Anders Westman.

Under skoltiden och tiden därefter fick han lära sig mycket av Hilder och Ester. Lärde sig till biodlare och hade egna kupor som han byggt själv, jobbade i skogen på vintern med övernattning i skogskojor, jobbade med hästen Felix på ängar och åkrar. Hästen Felix hade en egenhet att när det tog emot eller lusten att jobba tröt så satte han sig ner. Hur än Thure manade på så satt han kvar. Han har berättat att han blev så arg att han grät. Han hade nog lite tuffa krav på sig, som många på den tiden, vilket gjorde att han aldrig var rädd att ge sig på nya saker och det slutade nästa alltid bra.

När han var i yngre tonåren fick han jobb på Söderlinds lanthandel i Viskan – fick budet upp till Sågsvedjan där han var med Felix och harvade. Han har själv berättat att han släppte tömmarna, lämnade Felix där han var och sprang direkt till Viskan för att börja jobbet. Sedan höll han nog aldrig en töm i sina händer. Han hade hittat det han ville jobba med.

Det spelades mycket musik på kvällar och helger på Gettorget, det var ett naturligt sätt att träffas. Hilder spelade dragspel och gitarr, Ester fiol och sittra, Erik spelade gitarr och Einar spelade fiol. Det fanns säkert flera musikanter också. En sittra fanns nog i nästa varje hus på den tiden.

Thure blev helt klart inspirerad av detta och började spela lite trummor men ståbas blev hans instrument. På helgkvällarna och kanske andra kvällar också spelade han i en dansorkester. Man hade spelningar runt om i Hälsingland och Medelpad och kanske längre bort också. Man övade och hade sina instrument på ett hotellrum i långhuset i Viskan. Anlitade en droskägare som skjutsade dom till spelningarna. Gengasaggregat på bilen under kriget. Fyra musiker och en vokalist som jag vill minnas hette Gebby. Då chauffören gillade flaskan fick Thure ofta ta hand om ratten när de skulle hemåt efter spelningarna och det redan innan han hade körkort.

Mitt under brinnande krig röck Thure in i lumpen på I5 i Östersund. Han trivdes bra som det verkar men hade aldrig något större intresse för det militära. Han ägnade mycket tid åt musik även då både i militärorkestern och han fick också hoppa in i ett storband. Om jag kommer ihåg berättelsen rätt så var det Tore Ehrling som var i Östersund när han fick hoppa in med sin ståbas. Det var radiosändning och han hade lovat Margit att harkla sig vid ett visst tillfälle vilket han gjorde som bevis att han var i radion.

Han hade träffat min blivande mamma Margit, som var ett år yngre, redan i skolan. Han sprang och friade till deras gård i Nederede. Under lumpartiden så förlovade dom sig i Frösötornet. Margit hade då jobb på Televerkets växel i Viskan – satt också i långhuset. På den tiden vevade man på sin vanligtvis väggfasta telefon och växeln svarade, man talade om vilket nummer man ville prata med och växeltelefonisten kopplade då ihop samtalet genom att plugga i en kontakt i rätt uttag. Det roliga var att dom då också kunde lyssna på samtalet om de var lite nyfikna på vissa personer.

När Thure hade muckat gick det inte lång tid förrän han fick chansen att dra nytta av allt han lärt sig på Söderlinds då han köpte butiken i Gim, Torpshammar sommaren 1945. 

Samma år den 2 december gifte man sig i Stöde kyrka och när man fått ordning i boningshuset som fanns med i köpet av butiken så flyttade Thure från Gettorget.

Med på bilden är också Thures kusin Ann-Britt som var tärna.

De lyckades bra med butiken och ”Thures” blev snabbt ett begrepp och en butik som de flesta gillade. Affärssinnet fick Thure både från sin farfar Hilmer och farmor Minas mamma Augusta. Hilmer drev handelsbodar norr om Sundsvall i Bjärme, Rösåsen, Knipan och Horsta och senare två butiker i Sundsvall. Senare i livet drev han också åkeri i Göteborg. Augusta, som alltså var svärmor till Hilmer, var en riktigt driven affärskvinna. Hon drev torghandel framgångsrikt i Sundsvall, kokade karameller med hemligt recept som såldes på torget, marknader och i butiker. Hon tog också över butiken i Knipan vid Indalsälven efter Hilmer som hon drev vidare framgångsrikt i många år. Hennes son Axel köpte redan vid 18 års ålder två handelsbodar. Han emigrerade sedan till USA där han hade en byggnadsfirma i Sacramento, Kalifornien. Mycket mer om detta i historien jag skrivit om ”Hilmers liv med Mina och Olivia”.

Thures kusin Lennart från Göteborg tillbringade krigssomrarna hos moster Ester och morbror Hilder

Lennart som, nu (2022) hunnit bli 90-år, tillbringade sina sommarlov i slutet av 1930-talet och första halvan av 1940-talet hos Ester, Hilder och Thure på Gettorget. I Göteborg bodde han på Hisingen så det var en härlig känsla att komma till en lantlig miljö under somrarna. Han delade rum med Thure som var 10 år äldre. På dagarna jobbade Thure i Söderlinds lanthandel i Viskan och på kvällarna vara han ofta ute med sin dansorkester och kom hem sent på nätterna. 

Så Thure var inte mycket till lekkamrat. Några andra killar fanns inte att leka med i närheten så Lennart lekte med Ann-Britt och Einy. Dom var Esters bröder Anders och Einars äldsta döttrar och fanns som grannar till Ester och Hilder. Lennarts mamma Hildur var också uppe i Ede och hälsade på under somrarna – hon lämnade och hämtade Lennart och stannade alltid några dagar.

En spännande historia är det som hände vid Lennart och Hildurs hemresa till Göteborg 1941. Hildur och Lennart klev på tåget i Viskan och i Sundsvall anslöt morbror Hilmer och moster Edith med sin boxer Bonn. Med sig hade Lennart en kamera och en nalle som han hade fått av Hilder och Ester. Lennart låg och sov i kupén när man kom till Krylbo. I Krylbo vaknade han med en otrolig smäll. De råkade alltså passera när den stora Krylbosmällen skedde (https://sv.wikipedia.org/wiki/Krylbosmällen). Det var en ammunitionsvagn som flög i luften. Tåget som stod på ett annat spår var på väg till norra Finland för tyskarnas räkning. Alla passagerare flydde ut från tåget och eftersom man inte visste vad som skett fick man ta skydd på olika ställen. Lennart och Hildur hamnade i en källare i närheten. De var smutsiga och rädda och dessutom var kameran och nallen borta. 

När man så småningom fick komma ut så var man skilda från Hilmer och Edit. Hildur frågade om någon sett ett par med en brun hund. Men ingen hade sett dom. Efter ett tag fick dom dock syn på dom men då var Bonn helt svart. Det visade sig att de hade sökt skydd under ett lok och hade blivit helt oljiga.

När sedan Hilder och Ester kom ner till Göteborg och hälsade på hade de med sig en ny kamera till Lennart som han fortfarande har kvar.

Första sommaren som Thure och Margit hade skaffat butiken i Gim så bodde Thure kvar i Ede tills huset i Gim blev beboligt. Thure cyklade fram och tillbaks till butiken på dagarna. Då tävlade Lennart och Thure. I Viskan åkte den ena av dom över bron till sörsidan och den andra cyklade på norrsidan och åkte över Ljungan i Torpshammar istället. Den som kom först fram vann.

Lennart trivdes så bra på Gettorget och har bara ljusa minnen från den tiden.

Göteborgarna fortsatte att komma till Ede under somrarna de här bilderna är tagna 1957. Nu var också Lennarts fru Gun med och hennes mamma.

Lennart poserar här till vänster med Esters och Hilders bil, en Austin

Fotografen Lennart berättar att vid kaffebordet i trädgården sitter från vänster Hildur,
Guns mamma, Gun, Ester, Anna W, Hilder (med keps) och Anders W. 

Livet på Gettorget 1940 och 1950-talet

Thure flyttar alltså hemifrån för gått 1945. Hilder hade fortsatt sitt jobb på Viskansågen. Han hade också prövat lyckan och startat en egen såg tillsammans med Helmer Israelsson. De låg i början på vägen runt berget innan EFS-kapellet. Fundamentet till sågen finns fortfarande kvar. Hilder kunde ha ett häftigt humör och när det rann till gick det ofta för fort. Han blev av någon anledning ovänner med Helmer vilket gjorde att Hilder bara gick ifrån sågen. Det blev ingen bra affär för honom.

1949 fyllde Ester 50 år och året därpå i maj fyllde Hilder. Festbilden är inte daterad men utifrån åldern på barnen så verkar bilden vara tagen vid Esters 50 års dag i september. Kortet är taget på baksidan av huset.

Från vänster: Stina W med Anna W och Anders W dotter Monica, Anna W med Margareta, Andretta, Frideborg W med Karin, Margit med Anita, Thure, Frida Eriksson och bakom henne Einar W med fiolen, Ester, Hilder, Agda och Helmer Israelsson med barnbarnet Bert, där bakom Erik W och längst till höger Hilda Johansson

Hilder blev inspirerade av Thure och Margits framgång med butiken i Gim. Han röjde i sommarstugan och i slutet av 1950-talet byggde han om den till en liten livsmedelsbutik. 

Flera i släkten hjälpte till bl.a. jobbade Monica Wiklund där. Han fick också hjälp av Einar bl.a. med att hämta varor i Gim som var lite av underleverantör till Hilder. På Thures i Gim jobbade Inga-Lisa som var en liten spjuver. När Einar var där en gång och hämtade grönsaker så klistrade hon en lapp, som suttit på en tomatkartong, på hans rygg. Han åkte mot Ede med varorna men stannade till i långhuset i Viskan där man fick sig ett rejält skratt. På lappen stod ”Krama mig ej förrän jag är din”.

Så här beskrivs fastigheterna på Gettorget i ”Svenska gods och Gårdar” som kom ut i slutet av 1930-talet och under 1940-talet talen. Man fotograferade och skrev om de hus och gårdar där ägarna ville vara med i bokverket och så klart betala för ett exemplar av boken.