Det har nu gått 62 år respektive 46 år sedan Ester och Hilder gick bort. Det som finns kvar är minnena av dom båda hos mig, Anita och andra som är i livet och som hade förmånen att fått lära känna Ester och Hilder på Gettorget.
Min syster Anita, som är född 1947, fick många chanser att vara hos Ester och Hilder på Gettorget under sin uppväxt på 1950-talet. Hon var 12 år när farmor gick bort så hon har en hel del minnen att berätta från den tiden.
Anita berättar att farmor var genuint snäll, bejakande och tillåtande. Där fick jag leka och göra i princip det jag ville berättar Anita. Jag bakade och hjälpa till med allt möjligt. Anita lekte mycket med de andra flickorna på Gettorget. Det var Einar och Frideborgs flickor Ann-Marie, Karin och Gunilla. Anders och Annas döttrar Gunnel, Monica, Margareta. Det lektes Röda och Vita rosen. En skatt gömdes på olika ställen och de olika ”lagen” fick leta. Kanske togs fångar från andra laget också. Högkvarteret för Anitas lag var på loftet i torvströhuset, där förvarades torkad torv som användes till golvströ i fjösen.
En lite gullig historia är att Anita hade hört att farmor inte gillade när det kom gårdfarihandlare. Hon kom på en briljant idé som hon berättade för farmor. På bron in till huset låg en skoskrapa som man kunde se igenom ner på backen en dryg meter ned. Idén gick ut på att gillra en fälla för gårdfarihandlare genom att ta bort rastret på bron och lägga en matta över så skulle han, för det var nog bara män, ramla ner i hålet. Bra idé men då sa till och med snälla farmor nej – ”så kan vi inte göra”.
När Ester fyllde 60 var Anita 12 år och fick hjälpa till med förbered-elserna och även under festen – ett mycket positivt minne.
Ja farmor var genomsnäll men samtidigt en väldigt ängslig själ. Rädd för att saker omkring henne skulle hända och att några av de närmast skulle drabbas av sjukdom eller olycka.
Hon var också lite hemlighetsfull och berättade inte allt för Hilder och Thure. När hon gått bort hittade Thure mediciner bl.a. nitroglycerin som ingen inte visste om att hon tog. Hade hon besökt läkare? Hade hon haft en infarkt tidigare?
Ett fint minne som både Anita och jag har är från när jag var 4–5 år och Anita 10–11 då vi båda drabbades av hjärnhinneinflammation vid midsommartid. Vi delade rum i mörkret på övervåningen i Gim. Vi tålde inte ljus så det var helt mörklagt. Då kom farmor och farfar och hälsade på och hade gjort en liten midsommarstång som de satte in i rummet – det är verklig omtanke och snällhet.
Ett annat tidigt och starkt minne som jag har är att jag fick sitta i farfars knä och ratta deras Austin runt, runt Thures i Gim. Jag kan inte ha varit gammal då, kanske 3–4 år. Första gången jag rattade en bil var jag dock ännu yngre. Vi var på besök på Gettorget, jag kanske var 2 år, då lyckades jag ta mig in i framsätet på vår Folkvagnsbubbla. Stående på förarsätet fick jag ur växeln, med lång spak och sladdrig växellåda, som det var på Folkorna, så klarade jag det. Bilen började rulla över torget, pappa kom rusande från det ena hållet och farfar från det andra och fångade upp bilen genom att få tag i var sitt dörrhandtag. Det slutade väl och jag förstod inte riktigt vad de var så upprörda för.
Kring farfar har Anita inte lika många minnen som kring farmor. Minns inte så mycket av honom som liten. Han jobbade och var inte hemma på dagarna. Han kändes också snäll men hade sina sidor. Han kunde bli arg och var krävande mot inte minst Thure.
Han kunde också vara rent elak. Vid ett tillfälle när han grävde en djup grop invid huset så rasade den igen. För att skrämma farmor så stack han och gömde sig och kom inte fram när hon ropade och farmor fick tillkalla hjälp. Dom hittade honom gömd på höskullen. Vid annat tillfälle gick han och gömde sig bakom logen för att göra Ester orolig och det var inte svårt.
Thure har också berättat att han fick sig en hörvel ibland. Kanske kommer den mörkare sidan ifrån Hilders egen barndom där han inte verkar ha fått mycket bekräftelse. Han hade själv stora krav på sig från sin pappa Hilmer som bl.a. tyckte han skulle ”fö sej själv” redan vid 11–12 års ålder. Då hade dom flyttat från Sundsvall till Stockholm efter att hans mamma Mina gått bort året innan. Det gick ju så långt att han valde att rymma hemifrån när han var 12 som jag tidigare berättat om. Han hade tur och blev väl mottagen först av sin moster Alma och sedan hos sin styvmamma Olivias bror Albin och hans familj i Storboda. Han fick en bra uppväxt och ett bra liv tillsammans med Ester och sedermera Helga på Gettorget. Relationen till pappa och vår familj var inte den bästa under några år i slutet av hans liv men det hann tack och lov rätta till sig innan han gick bort.
Jag är framme vid vägs ände om min farmor Ester
Genom forskningen om Esters bakgrund, historier jag fått till mig och skrivandet av den här berättelsen har jag uppnått det jag var ute efter. Jag känner att jag har fått en så bra bild jag kan få av hur Ester verkligen var och varför hon var som hon var – det känns bra. På köpet har även bilden av Hilder klarnat mer än jag fick fram när jag skrev om ”Hilmer och hans liv med Mina och Olivia”. Jag har nått vägs ände nu och stänger här författandet av berättelsen.