- Fram till de sista decennierna på 1800-talet levde släkterna vidare inom begränsade geografiska områden. Man träffade sina blivande partners i närområdet, så var det i Skagershult, så var det på Orust, Stöde, Tisselskog, Malung och på andra ställen runt om i landet.
- Utbyggnaden av järnvägsnätet och industrialiseringen under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet öppnade upp för många att lämna hembygden och prova vingarna på andra ställen i Sverige.
- Att ha vallonblod i ådrorna är relativt vanligt i Sverige. De ca 900 av vallonsläkt som blev kvar i Sverige efter 1500–1600-talen har blivit flera hundra tusen svenska ättlingar.
- Tuberkulos var en dödsorsak som kom att ta livet några av mina förfäder. Den vanligaste dödsorsaken, för de där anledningen gått att finna, är dock hjärtkärlsjukdomar.
- Utvandringen till Amerika var ofattbart stor från mitten av 1800-talet till tidigt 1920-tal då ca 1,5 miljoner tog båten västerut. Ca 20% återvände. Det ska ställas i relation till en total befolknings-mängd i Sverige på ca 5 miljoner. I den historia som jag berättat lämnade tre för gott, Axel med sin fru Ester bosatte sig i Sacramento och Walfrid landade i Richmond, Virginia. Almas bror Edward och hennes blivande man Frans var två som var iväg men valde att komma åter till Sverige.
- Flera i släkten har haft mycket bra affärssinne. Augusta, Axel och Hilmer var tre personer som stack ut. En ådra som gått vidare inte minst till min pappa Thure som framgångsrikt drev livsmedels- och färghandel från unga år i Gim, Torpshammar tillsammans med min mamma Margit. Känner igen mycket av beskrivningen av Augusta, Hilmer och Axel i honom.
- Som i många andra släkter så har förfäderna på 1800-talet och tidigare varit bönder, torpare, backstusittare och båtsmän. I senare generationer är det förutom handlare av olika slag praktiska yrken som dominerar. På den manliga sidan är det snickare, tekniker, reparatörer och sågverksarbetare som förekommer i flera led. Jag har inte kunnat se att någon varit präst, haft akademisk utbildning, varit yrkesmilitär eller ägnat sig åt politik. Ingen har heller fortsatt som bonde trots att det är där bakgrunden finns längre bak i tiden.
- Nykterhets- och frikyrkorörelsen har gjort avtryck men kanske inte i lika stor utsträckning som jag hade förväntat mig. Det var endast bland Minas syskon som det tydligt framkommit att de var aktiva inom olika rörelser. Alma var aktiv inom Blåbands-rörelsen och var söndagsskollärare i över 40 år. Anna vigde sitt liv åt Frälsningsarmén och Axel hittade sin fru Ester genom Missionsförbundet.
- Hilmer fick inte så många barnbarn. Av Minas fem barn var det bara Hilder och Hildur som fick barn. Hilder fick Thure, min pappa, med Ester och Hildur fick Ronald och Lennart med sin man Stig Ivar. Dom tre kusinerna kom att ha mycket bra kontakt genom livet. Nu är det endast Lennart som är kvar i livet av dom tre.
Av Olivias 6 barn var det endast Sven som fick barn – Gull-Britt som gick bort 2018 och Sven-Olof som lever i Göteborg.
Så av Hilmers elva ättlingar fick endast tre egna barn. Av de fem barnbarnen Hilmer fick var endast Hildurs son Ronald född när han gick bort 1932.