Under indelningsverkets dagar bestod Sveriges flotta av indelta båtsmän. När en ung man tog värvning som båtsman, innebar det oftast att hans levnadsstandard höjdes. Från att oftast arbetat som dräng fick han nu ett eget båtsmanstorp. Genom torpet och ersättningen han fick som båtsman kunde han försörja en familj. När han var ute på militärövning sköttes torpet av hans hustru. I kusttrakterna som i Bohuslän fanns kompanier med roterande båtsmän. Två eller flera gårdar gick samman och bildade en rote som i Bredmans och Fästemans fall, Hilmers far och farfar.
En torpare var endera en jordbrukare som arrenderade lite mark och en stuga av en bonde eller så ägde man ett litet jordbruk själv.
Som backstusittare bodde man på någon annans mark, eller på allmänningen i en backstuga, men till skillnad från torpare arrenderade man ingen mark runt stugan. Möjligen hade man en liten lott för odling av potatis. Så var det för Hilmers morfar Olof Persson och mormor Anna Persdotter.
Tyvärr finns också fattighjoner med i berättelsen. Hit räknades först och främst de som var arbetsoförmögna (”oföra”), obotligt sjuka, gamla och utfattiga. För att överleva fick de fattigunderstöd från socknen de bodde i. Så slutade det för Anna Persdotter.