Lydia har nu dubbel sorg och hela ansvaret för barnen, gården och affären som Erik Albert lämnade efter sig
Som 37-åring blir nu Lydia ensam med de fyra barnen 13, 11, 10 och 6 år gamla. Barnen går i Ede skola på dagarna men får säkert hjälpa till hemma på gården när de är lediga. När Erik Albert går bort verkar hans affärer ha varit på topp. Han har ett rejält varulager värderat till 4 332 Kr och utestående fordringar på
3 480 Kr enligt bouppteckningen. Räknar man om det till 2022 års penningvärde så blir det ca. 250 000 Kr. Men det fanns också skulder varav den största var det som var kvar på reversen till Olof Lindeberg för lösen av arvet till Emma Kristina på 8 560 Kr och en skuld till Lydias pappa, Lars Lundgren, på 1 200 Kr.
Lydia hade, mitt i sorgen, minst sagt en hel del att hantera. Hon hade säkert bra stöd från sin pappa Lars även om han var till åren kommen, 76 år som han var. Det viktigaste stödet var nog svägerskan och svågern i Lillboda. Där hade Maj hunnit få två syskon, Stina 1921 och Anders 1922. Kusinerna i Ede och i Lillboda skulle komma att bli mycket nära vänner både under uppväxten och hela livet framåt.
Fotot tagit hos Lindebergs i Lillboda, Torpshammar. Skulle kunna vara i anslutning till Erik Alberts begravning 1929 då de hade besök från Malung. Nedre raden från vänster: Gustav Lindeberg (kusin och granne), Maj Lindeberg, Stina Lindeberg, Margit Hansson (min mamma), Anders Lindeberg. Bakre raden från vänster: Skinnhandlare från Öjes, Malung, Gerda Lilja (piga), Olle Lindeberg, Emma Lindeberg (Erik Alberts syster och Olles fru), troligen kvinna från Öjes i Malung, Chauffören från Malung (bilen skymtar till vänster på bilden)
Bokverket Svenska Gods och Gårdar, utgivet i 21 band i slutet av 1930-talet och under 1940-talet, är böcker med mycket spännande information om landets gårdar och de som bodde på dem.
Alla gårdar fanns inte med utan man fotograferade och skrev om de hus och gårdar där ägarna ville vara med i bokverket och så klart betala för ett exemplar av boken. Det gjorde tydligen Lindebergs i Lillboda för så här beskrevs deras fastighet.
Och så här beskrevs Hanssons fastighet i Ede
Lydia hade också sin starka gudstro att luta sig emot. Hon var aktiv i Svenska Missionsförbundet och var, som jag tidigare skrivit, lite av vaktmästare i kapellet nere vid byvägen. Det var hon som under vintrarna såg till att värma upp inför gudstjänsterna och stod ofta ansvarig för kyrkkaffet om man nu får kalla det så i en frikyrka. Under en period var hon också söndagsskollärare där.
Hon fick livet att fungera. Fortsatte inte med skinnhandeln men väl med garn som hon sålde från lagret i sommarstugan ute på gården.
Efter tre år, i september 1932, går också Lars bort 79 år gammal pga. ålderdom. Bouppteckningen efter Lars visar hur fattigt man levde som torpare. Hans bohag var värt 76 Kr. Torpet var värt 1 300 Kr och bankmedel och fodringar 765 kr. Efter begravnings-kostnader återstod 1 908 Kr eller ca 55 000 Kr i dagens värde. Lars bouppteckning rymdes på 1 sida medan det alltså behövdes 15 sidor för Erik Alberts pappa.
Förkrigsåren under resterande 1930-tal verkar ha varit några bra år för såväl Lydia som barnen
Bilder som finns bevarade från 1930-talet visar mycket glädje och livslust. Här ser man tydligt vilken närhet det fanns mellan kusinerna i Ede och i Lillboda. Ingeborg utbildade sig till barnsköterska och Gully arbetade som kontorsbiträde. Margit fick jobb i långhuset i Viskan på Posten och Televerket. Där jobbade hon som växeltelefonist vilket innebar att när någon ringde frågade man till vem personen ville bli kopplad till. Hon kopplade sedan fram samtalet geno tt plugga i andra änden av sladden till rätt nummer. När samtalet var slut så ringde man av och sladden drogs ut.
Några bilder från livet i Ede och Lillboda under 1930-talet:
Ovan:
Ingeborg, Margit och Gully
Till höger:
Kusinerna Maj, Gully, Margit, Ingeborg och Stina
Nedan:
Kusin Anders och Margit
Nedan till höger:
Hans Gustaf med förmodad fästmö
Lydia upplever ytterligare ett jobbigt år 1939
8 februari 1939 mister Olof i Lillboda sin fru och Maj 20 år, Stina 18 år och Anders 17 år sin mamma. Hon går bort endast 44 år gammal på Sundsvalls Lasarett i bukhinneinflammation och blodförgiftning. Det blir också ett ytterligare tungt slag för Lydia. Syskonen Erik Albert och Emma Kristina har båda gått bort i unga år 39 respektive 44 år gamla. Jag kan inte låta bli att tänka på att deras föräldrar var kusiner – kan det ha spelat in?
Tyskland går in i Polen i september vilket skakar om hela Europa och andra världskriget startar. För Lydia och resten av familjen kommer kriget dock att komma i skymundan för en för dom mer tragisk händelse.
På gården hade alla barnen hunnit gå klart 2 år i småskolan och 4 år i folkskolan. Efter folkskolan hade de också gått 2 årig fortsätt-ningsskola. I Margits slutbetyg från 10 juni 1938 kan man läsa att det första året var det fokus på medborgarkunskap, modersmål, och gymnastik. I 2:an tillkom hushållsgöromål. 1939 var syskon-skaran alltså färdig med skolan och var vuxna. Ingeborg var då 23, Gully 21, Hans Gustaf 20 och Margit 16 år.
Till gården hörde en hel del skog (ca 50 Ha). Hans Gustaf och drängen, tillika skogsarbetaren, Bror Erik Eriksson jobbade tillsammans med avverkning på dagarna sedan höstskörden var bärgad. Ett av skiftena var på Viskansberget väster om Edebodsjön.
Den 25 november gav dom sig iväg på sina cyklar uppför Edebovägen. Det var mycket uppför hela vägen, och efter Sågsvedjan kom Långbacken och den var inte att leka med, dom fick kämpa rejält för att komma upp i halkan. Efter Långbacken blir det rejält nedför mot sjön. Isen låg och man hade cyklat över sjön tidigare dagar så man kände att den gick att lita på. Efter sitt dagsverke så bar det av hemåt över sjön då var olyckan framme. Isen brast och båda hamnade i vattnet, man kämpade för att komma upp men det gick inte – båda drunknade. Bror Erik blev bara 16 år och Hans Gustaf 4 år äldre. Båda begravdes i Stöde kyrka den 10 december 1939.
Det kom dock ljusare tider där alla tre döttrar skaffar sällskap och gifter sig
Ovan syns Hjalmar på besök under slåttan. Ingeborg sitter på hästen och Margit ligger i höet tillsammans med Hjalmar. Några år senare gifter de sig i Stöde kyrka i augusti 1943.
Gully träffar sin blivande man, Sven Ytterström från Edsta i Stöde i början på 1940-talet. Sven var precis som Gully född 1918. Handlanden Sven och kontorsbiträdet Gully gifte sig i Stöde kyrka med Hjalmar som vigselförrättare i maj 1945. Hjalmar var då kommunister i Mattmar. Det var samma månad som Tyskland kapitulera och andra världskriget tog slut. Det blev mycket att fira på en gång.
Margit hade sedan barnsben känt Thure från Gettorget då dom gick på Ede skola samtidigt. De var ett par från unga år och i december 1945 gifte dom sig. Brudtärna var Thures kusin Ann-Britt Viklund. Även då var Hjalmar vigselförrättare. Då var han pastor i Haverö. Efter giftermålet flyttade dom till Gim, Torpshammar där Thure hade köpt en butik som de sedan drev tillsammans i 40 år innan de flyttade tillbaks till Thures föräldrahem på Gettorget.
Efter det att Hans Gustaf gått bort vintern 1939 så hade de tre döttrarna hittat sina blivande män, gift sig och flyttat hemifrån innan år 1945 var till ända. Kriget var slut och hösten innan hade det lyckliga för Lydia hänt att hon hade fått en fosterson från Finland.
Så här såg Hanssons gård ut 1945. Det är en målning som är signerad ”B.V.-45”. Rakt fram, bakom det gula boningshuset, är sommarstugan där skinn- och garnaffärerna sköttes. Till vänster är ladugården. Den är gjord i ett ystkar som nu pryder en vägg i vår stuga i Arådalen. Den sitter ovanför den stora byrå som kommer från Gettorget där Thure växte upp. Nedersta lådan drogs ut på kvällen och där hade Thure sin sängplats de första år i livet. Foton på en ung Margit och en 90-årig Thure på byrån