Lydias pappa Lars Gustaf Eriksson var från Dalsland
Arbetaren Lars Gustaf Eriksson (1852–1932) flyttar i november 1882 till Ede. Han skriver ut sig från sin hemsocken Ånimskog i Dalsland den 17 november och skriver in sig i Stöde socken 9 dagar senare den 26 november. Kanske tog han sitt pick och pack och tog sig till Herrljunga eller Falköping efter Westra stambanan och hoppade på tåget mot Stockholm. Väl i Stockholm kund han välja att ta en kustbåt upp till Sundsvall och ta tåget till Ede. Eller också fortsätta med tåg via Norra stambanan som stod klar upp till Ånge 1881. Därifrån tåg på Mittbanan, som också stod klar 1881, österut till hållplatsen i Ede.
Hans storebror Elof (1850 – 1900) hade gjort samma resa långt tidigare men då var inte Norra stambanan klar så han fick nog ta kustbåten till Sundsvall och åka hästskjuts eller gå de ca 40–45 km till Ede. Bakgrunden till den resan har jag inte kunnat lista ut. Han står som jägarrekryt i Ånimskog när han ger sig av. Kanske var det rallarjobb efter Mittbanan som lockade. Den byggdes under första halvan av 1870-talet och stod klar som en smalspårig privat järnväg mellan Sundsvall och Torpshammar.
Bröderna hade vuxit upp som de enda två barnen till Erik Eriksson (1821–1877) och Maja Larsdotter (1822–1879). Familjen bodde största delen av pojkarnas uppväxt i Djupslund i Ånimskogs socken i Dalsland. Erik var arbetare på kronoskattehemmanet där. Ett kronoskatte-hemman ägdes av kronan men hade avstått rätten att inneha kronohemmanet till en enskild man och hans efterkommande (bördsrätt). Kronan behöll rätten att uppbära den årliga räntan och hade förköpsrätt ifall hemmanet kom till salu.
Så lång bak i tiden som jag kommit har alla förfäder till Lars Gustaf funnits i Tisselskog och Ånimskog i Dalsland som ligger efter Vänerns östra strand mellan Åmål och Mellerud.
I Djupslund har släkten funnits åtminstone sedan början av 1700-talet då Eric Clausson (f 1806) och Ingrid Persdotter (f 1723) levde sina vuxna liv där.
När Elof hade gett sig av och bosatt sig i Ede var Lars Gustaf ensam med sina föräldrar i Djupslund. Han var då 23 år och arbetare på hemmanet precis som sin far Erik. Erik hade drabbats av förlamning redan 1870 då han var 49 år. Han levde sedan förlamad till sin bortgång i slaganfall 1877. På julafton två år senare, 1879, går också Lars Gustafs mamma Maja bort i maglidande 57 år gammal.
Då Lars Gustaf kommer upp till Ede 1882 så har brodern Elof hunnit etablera sig i bygden och bytt efternamn till Lundgren. Elof hade skrivit in sig i Stöde 22 juli 1875 och gift sig med Gertrud Märtha Sundqvist 5 dagar senare. Det troliga är att han kommit till trakten långt tidigare men inte skrivit in sig i socknen. När de gifter sig tar de över driften av gården från Gertruds föräldrar och när Lars Gustaf anländer så har de hunnit få 3 söner.
I samband med att Lars Gustaf flyttar in på gården byter han också efternamn till Lundgren. Han bor kvar på gården och i slutet av 1880-talet träffar han den som skulle komma att bli min mormors mamma Elisabeth (Lisa) Märtha Olsdotter som är 8 år yngre än Lars Gustaf.
1898 blir Elof sjuklig och lämnar över gården till äldste sonen Olof Edward i november. I mars 1900 går Elof bort i lungsot vid 50 års ålder.
Nya Testamentet efter Lars Gustaf och Elisabeth där vi får se deras handstilar och namnteckningar
Lydias mamma härstammar från bygden runt Stöde
Lydias mamma Elisabeth Märtha Olsdotter (1864–1929), som kallades Lisa Märta, föddes i Nedansjö, Stöde socken den 8 november 1864.
Hennes mamma sin tur, Martha Greta Wedin (1827–1916), kom också från Nedansjö (se nedan). Gretas pappa Matts Wedin var inflyttad från grannsocknen Torp och var båtsman. Gretas mamma, Brita Jönsdotter, var från Tuna socken.
1849 när Martha Greta Wedin, Lydias blivande mormor, var 22 år blev hon piga hos bonden Jonas Andersson och hans hustru Stina Hendricsdotter i Nedansjö. På samma gård var blivande morfar Olof Jönsson dräng. De 10 följande åren kom dom att jobba på olika gårdar men verkar ha hållit ihop för i mars 1859 gifter dom sig. I maj får de sitt första barn Olof. Det ska sedan dröja till 1864 innan de får sitt andra barn Lisa Märta. 1870 får dom så sitt tredje och sista barn Brita Cajsa. Familjen hade aldrig någon egen gård utan Olof var backstusittare. Som backstusittare bodde man på någon annans mark, eller på allmänningen i en backstuga, till skillnad från en torpare arrenderade man ingen mark runt stugan. Möjligen hade man en liten lott för odling av potatis. Så Lisas uppväxt var nog tämligen fattig.
Lars Gustaf och Lisa Märta träffas i slutet av 1880-talet och bildar familj
Lisa Märta bor enligt kyrkböckerna kvar hos sina föräldrar när hon träffar Lars Gustaf i slutet av 1880-talet. Då har hon hunnit bli 23–24 år och giftasvuxen. Lars Gustaf som är 8 år äldre står ju på egna ben sedan han flyttade upp från Dalsland 1982, alltså 5–6 år innan han träffar Lisa Märta.
Den 2 januari 1892 så gifter de sig i Stöde kyrka. Åter igen dyker kyrkoherde Johan Christoffer Ruuths namn upp då det är han som är vigselförrättare. Redan den 17 augusti samma år, 7 ½ månader efter bröllopet, föds min mormor Lydia Maria Lundgren. De bor då på ett torp i Ede nr 7 där de bor i 10 år. 1902 flyttar de till ett annat torp, nu i Ede nr 4, där de sedan blir kvar. Lydia fick aldrig några syskon utan växte upp som ensambarn på torpet vilket inte var så vanligt på den tiden.
| Hela torparfamiljen uppklädda för fotografering och ett fint porträtt på den unga Lydia |
På en fastighet och bondgård i Ede 4 växte den 3 år äldre Erik Albert Hansson upp. Dom bodde alltså väldigt nära varandra och hade säker gått i skolan samtidigt och lärt känna varandra redan som små.